Det var en vacker dag på djurparken. Aporna skrek, lejonen åt upp besökarna och en papegoja hade knyckt parkdirektörens mobiltelefon. Linda suckade. Någonstans i parken fanns hennes förrymda guldfisk. Men var?
- Lystring, lystring! dånade det plötsligt ur högtalarna. Det är dags för den årliga planetparaden!
Linda tittade upp. Längre ner på gatan, vid kamelerna, dök en märklig karavan upp. En stor mängd små barn, utklädda till diverse planeter, gick stolta på rad medan ännu mindre barn, symboliserande månar, sprang runt, runt, runt de lite större barnen.
Och där!
Där, på Merkurius' vänstra sko, satt Lindas guldfisk. Han hade ett lismande leende över ansiktet.
- Den jäveln, tänkte Linda.
Hon sprang runt parken tills hon hamnade bakom paraden. Väl där plockade hon upp en tegelsten ur sin handväska och kastade den i huvudet på närmaste planet.
Det var Saturnus.
Saturnus däckade med en gång, och i fallet tappade han sina ringar. Ringarna flög rakt mot Merkurius, som instinktivt satte sin högra fot på den vänstra. Detta var det sista guldfisken uppfattade i livet.
Författare: Fredric S
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar