Frövi pappersbruk

Vi åkte till pappersbruket i Frövi som har pappersbruksmuseum men även

förpackningsmuseum med världens tredje största ölburkssamlning. ^^

Burkar

Japans förpackningskonst utställning :)

Min skolgång

Min skolgång från 6:an fram till idag!

Från 6:an upp till 8:an hade jag jättelätt för att börja gråta. Det här kunde få mig att börja gråta:


* när jag vart förvirrad
*när jag inte förstod vad jag skulle göra
*när det kändes jobbigt med något
*när jag vart rädd för något

Från 7:an och upp till hela gymnasiet har jag alltid stått för mig själv. Ingen har sagt ett ord till mig, inte ens ”hej” var det några elever som sa till mig på rasterna. När jag satte mig vid ett tomt bord så var det inga elever som satte sig vid mig. Jag kommer inte ihåg om det var några från min klass som gjorde det eller inte.

Under den här skolgången, som jag skrev om, har det känts som om jag har haft en osynlig glasbubbla runt mig. Jag har inte valt det här själv, det har alla andra personer gjort.
Nu ska jag berätta om det här året, som har varit mycket bättre än de andra åren.
Första gången när någon sa ”hej” till mig hängde jag inte riktigt med eftersom ingen hade sagt det till mig förut. Jag har inte lika lätt att börja gråta. Jag sitter inte lika mycket själv, utan det kommer några enstaka personer och sätter sig vid mig.
När man säger ”hej” till mig nu så blir det en liten spricka i glasbubblan, sen när man har gått därifrån så blir den hel igen.

VT 2009

Glasbubblan sprack den 19 maj. Jag vill inte ha några frågor angående det jag har skrivit.

HT 2009

Maria Henriksson (BAS)

The Djurparken Chronicles, part I

Det var en vacker dag på djurparken. Aporna skrek, lejonen åt upp besökarna och en papegoja hade knyckt parkdirektörens mobiltelefon. Linda suckade. Någonstans i parken fanns hennes förrymda guldfisk. Men var?

- Lystring, lystring! dånade det plötsligt ur högtalarna. Det är dags för den årliga planetparaden!

Linda tittade upp. Längre ner på gatan, vid kamelerna, dök en märklig karavan upp. En stor mängd små barn, utklädda till diverse planeter, gick stolta på rad medan ännu mindre barn, symboliserande månar, sprang runt, runt, runt de lite större barnen.
Och där!
Där, på Merkurius' vänstra sko, satt Lindas guldfisk. Han hade ett lismande leende över ansiktet.

- Den jäveln, tänkte Linda.

Hon sprang runt parken tills hon hamnade bakom paraden. Väl där plockade hon upp en tegelsten ur sin handväska och kastade den i huvudet på närmaste planet.
Det var Saturnus.

Saturnus däckade med en gång, och i fallet tappade han sina ringar. Ringarna flög rakt mot Merkurius, som instinktivt satte sin högra fot på den vänstra. Detta var det sista guldfisken uppfattade i livet.

Författare: Fredric S

Nattljud

Zzzzzz.
Ring.
Ring.
Ring ring.
Ring ring ring ring ring ring ring ring ring ring.
Hallå?
Klick.
Zzzzzz.

...

Ringgggggg!!!
Hallå?
Vem där?
Klick.
Zzzzzz.

...

Ring ring ri...
Argh! Klipp klipp bzzzt.
Zzzzzz.

...

DING-DONG!
Vad i...?
Knarrrrrrrr.
Hej, du har telegram från en herr R. Ing:

ring stop ring ring stop ring ring ring ring stop ring ring ring ring ring ring ring ring stop

Slam.

...

Zzzzzz.

Författare: Fredric S

Välkommen!

Du läser just nu det första inlägget på BASKURSENS blogg!! Vi hoppas att det är långt ifrån det sista. Förhoppningsvis kommer detta att bli en vibrerande blogg, med ständigt ny inlägg, kommentarer, bilder, tankar, redovisningar, förhoppningar, rädslor, betraktelser och mycket mer!

Jag som skriver detta första inlägg heter William Grönlund och är lärare på kursen. Jag hoppas att detta är mitt sista inlägg. Från och med nu hoppas jag att kursens deltagare tar över - totalt. Och för lång tid framöver.








Med vänlig hälsning
William Grönlund